Så kan Skratta halvkvävt användas i en mening
- — — att jag får skratta åt henne ?
- - Att du skulle skratta åt mig.
- Direktören måste flera gånger skratta åt honom - ett otäckt, invärtes skratt av elak gemenhet, tyckte Pelle.
- Se sa, gråt inte barn - nej, jag ska inte skratta åt dig - men jag ropar på de andra om du gråter, så får du skämmas, stora flickan !
- De skratta.
- Han kunde inte hjälpa, att han började skratta.
- Ju mer man kan uppskatta humor i livet och skratta åt sig själv, desto mindre är behovet av förnyelse, och omvänt.
- En icke schackspelare kan skratta därat, men det var så ; de lärde att värdera varandra.
- Och några bland åskådarna voro så vanvördiga, att de vågade skratta åt de gamla slädarna.
- Och småttingarna ta i ring kring dem, dansa och skratta.
- Nå, så skall jag tiga, om det också vore blott för att förarga dem, som skratta åt mig.
- Han försökte skratta, men det blev endast en grimas med invikta läppar, som blottade tänderna.
- Äntligen kan vi skratta lite igen.
- Han kommer att säga det till alla de andra killarna och de kommer att skratta åt henne.
- Alva blir så lättad att hon måste skratta.
- Aldrig hade någon hört honom skratta.
- – Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, säger Miss Shameless till Kulturnyheterna.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
